Hamnordning och hamnrätt
Karl Knutssons hamnstadga 1450
På samma sätt som bybor bildade ett byalag bildade de som bebodde ett fiskeläge ett hamnlag. Byalagets verksamhet reglerades genom byordningar, hamnlagets genom hamnordningar. Den äldsta hamnordningen går tillbaka till Karl Knutssons hamnstadga från 1450 - "Hampna Skrå På Swenska Högarnar och alla Hampnar der Fiskeridh brukas". Denna hamnordning innehåller ordningsföreskrifter, brottmålsbestämmelser och offentligrättsliga normer.
Ur 1450 års hamnstadga:
"Om så händer at någon är vthkommin j stoor storm och owädher och mächtar sigh ey sielf till
landet komma, tå skall hampnefougten tillsäyia them som j landet äro, att the manna båtar och hielpa then nödhträngda till landet, om någon rådh står till att hielpa. Ty Gudh kräfwer en broderligh kärleek af oss."
Karl Knutssons stadga hade till huvudsyfte att fastställa och kontrollera skatten och skapa en ordning i fiskesamhället. Där finns även regler om en s k hamnfogde, en ledare för fisket vars främsta uppgift var att uppbära skatteintäkterna.
1669 års hamnordning
1450 års hamnstadga avlöstes 1669 av en ny hamnordning. Den innehållerl regler om hamnfogdes tillsättande, om skyldighet för alla att bevista gudstjänst, om straff för svordomar och okvädinsord, slagsmål m.m. En central del i hamnordningen är bestämmelserna om fiskets utövande, t.ex. att man icke får ro ut till fiske "föränn i Horn blåsit är", att man skall hjälpa varandra vid storm och oväder, att det är straffbart att ta annans båt, åra, öskar, nät och fisk liksom att sätta sina garn inpå någon annans nät eller flytta annans fiskeredskap.
Ur 1669 års hamnordning:
"Ho som går om qwällen på klipporne, vthi Hambnen i sin dryckenskap, och öfwerdådeligen medh
oskickeligit roop, swänande. skiutande eller bullrande, kaster medh stock eller steen, eller giör något annat oliudh androm til mehn, och der til äro twenne witnen, böte förste resan 6 marcker, och sedan dubbelt så offta han igenkommer, sker någon skada bättre den efter Lagh."
1726 års hamnordning
1726 års hamnordning betonar ännu starkare vikten av att den fisk som förs från fiskeläget till försäljning är av god kvalitet. Krav på skärpt kvalitetskontroll av den saluförda saltströmmingen framfördes vid olika tillfällen. I en skrivelse till fiskerideputationen 1765 uttalade Västernorrlands läns deputerade att man i allmänhet borde "… lemna det betyg, at större delen af all insaltad stromming från hela landsorten
är och blir oförswarligen wärdelöst och efter elak inrotad wana tillwärkad."
Den skärpta kvalitetskontrollen lades i första hand i händerna på hamnfogdarna. Dessa skulle se till att ”… alla insaltningstunnor granskas till sin förswarliga godhet, innan de antages till sitt nyttiande: at i de orter der inga dugeliga Tunnbindare finnes, sådana anskaffas, at äfwen tillsyn skier, det tunnorna i rättan tid
igenslås."
Ur 1726 års hamnordning:
Hwar gehle, salte och förware sin fisk, så at Sälskapet derwid icke förackt lider, wid tre marck Silf: mtz böter, men när fisken packas och tuslås på packaretorget eller Fiskehamnen, då skal Hamnefogden wara tilstädes och noga skiärskåda om den är god, wäl saltad och packad; finnes då flärd deruti, böte ägaren 40 marck Suf: mt och hafwe förwärckat godset til Hamnefogden och Fiskelägret hälften hwardera.
1771 års hamnordning
År 1771 utfärdades en ny, mer genomarbetad hamnordning, som kom att gälla till mitten av 1800-talet.
Det är i första hand denna hamnordning som påverkat samhällsliv och samhällsutveckling i Ulvöhamn.
Brandskydd, ordning i fiskeläget, åverkan å annans fiskeredskap
Åtgärder till skydd för hus, redskap, båtar m.m. regleras liksom snatteri och stöld var noga reglerat, delvis i lokala tillägg till hamnordningen.
Om brandsyn och bönestunder
"HamnFogde med thess Bisittjare böra i Fiskelägen årligen syna Tak å Hus och Till lika plickt som här stadgas för den, som utan Laga Förfall afhåller sig från almänna Gudstjensten, skal också den wara förfallen, som förfallolöst försummar de dageligen i Hamnen öflige Bönestunder."
Om dragande i annans varp:
"Biuder någon til, at med notdrägt taga börden af honom som först kommer i warpet... böte första
gången twå daler, andra gången dubbelt, och sedan hwarje gång Fem daler Silfmt, drager någon i annans warpnot, böte dubbelt, och hafwe i desse fall för-wärckat, hwad han fångit hafwer. Stöta warp nära tillsammans, lage notdragare så at den ena eij skadar den andra wid bot som... nyss sagt är.
Skulle stark ström wara måge de öfwerenskomma och wika för hwarannan."
De viktigaste tilläggen var de som beslutades av landshövdingen i Västernorrland år 1784 och som mer i detalj reglerade fisket i bl a Ulvöhamn. Dessa tillägg gäller tid för utrodd i samband med Bartholomei
samt utrodd i mörker och dåligt väder, användande av fiskeredskap under sön- och helgdagar, utlägg av notvarp och skötar, rättvis tilldelning av varp vid notdragning och utläggning av skötar samt tillsyn över hushållsgrisar under nätens torkande. Grövsta straffet för brott mot dessa bestämmelser är förvisning från fiskeläget på ett år eller för alltid.
Om kyrkogång, sabbatsbrott och svordom:
Skyldighet att bevista gudstjänst var noga reglerad. Om sockenkyrkan låg så långt borta att man icke hann återvända till fisket samma dag ålåg det domkapitlet att utse en präst som under fisketiden besökte
fiskeläget och höll gudstjänst där. I Ulvöhamn ordnades detta så att Nätra-prästen vid årlig kyrkhelg och i samband med begravningar m m roddes ut av fiskarna, men vid övriga kyrkliga sammankomster lästes de bibliska texterna av en särskilt utsedd läsare.
Om sabbatsfrid och sabbatsbrott:
"Alt Fiskande och annat arbete samt Handel och byte ware å Sön- och Högtidsdagar wid Tio Dalers bot förbudit; Fiskandet, tå Fiskstimmar tilstöta, före ock efter Gudstjensten, härifrån likwäl undantagit; och måge jemwäl Fiskare efter slutad Gudstjenst sina FiskeRedskap för tilkommande natt utan åtal tillaga."
Om okvädinsord, slagsmål, spel och dryckenskap:
Betydande utrymmer ägnades åt okvädingsord, slagsmål, spel och dryckenskap. Det hårda slitet och konkurrensen om de bästa fiskeplatserna ställde stora krav på den enskildes förmåga att anpassa sig, att respektera kollektivet och bevara sitt lugn. Hamnordningen skiljer mellan "oqwädins ord i wredes mode, som åheder och ära gå" och "andra ohöwiska och förklenliga ord eller åthäfwor". Det utdömda straffet var hårdare om smutskastningen skedde "offenteligen eller i samqwäm" eller riktades mot husbonde av tjänstefolk.
"Öfwar någon i Fiskeläget oljud med ropande, skriande, buller eller annat oskick, androm till
mehn, eller spel och dobbel, och på HamnFogdens warning sig ej genast rättar; eller beträdes någon med drycker så öfwerlastad, at hwar och en som honom ser, ögonskenligen kan märka, at han drucken är, eller kifwa Män sins emellan, och HamnFogden bjuder frid, men the then ej hålla wilja, böte Fem daler. Sitter någon åKrog under Gudstjensten Sön- och Högtidsdagar, böte Tio daler. Samma Lag ware ock för then, som på sådan tid Öhi eller Bränwin säljer."