Salterierna

Ulvöarnas fiske har alltid varit ett "litet" fiske från små båtar. Under fjärrfisketiden transporterades strömming från Ulvön långt nedåt landet men när Gävlefiskarna drog sig tillbaka trädde de lokala marknaderna i förgrunden. Under 1890-talet drogs öns fiskerinäring dock in i en modernisering och anpassning till marknadsförhållandena. Genom bättre transporter och genom förbättrad kvalitet på de tunnor och kaggar som användes för transporter till marknaderna kunde försäljningsvolymen öka. Detta var en förutsättning för den mer industriella salteriverksamhet som inleddes under 1890-talet. 

Efter andra världskriget sjönk efterfrågan på strömming och det ena salteriet efter det andra fick stänga. Nedläggningen av Ulvö lotsplats år 1967 påskyndade yrkesfiskets avveckling. De yngre började söka sig andra arbeten. Några kunde sedan tidigare försörja sig som lotsar eller båtmän vid Ulvö Lotsplats eller i öns gruvnäring, men allt fler flyttade till fastlandet och sökte sig till andra yrken. När salterinäringen upphörde var turismen dock sedan länge öns huvudnäring. 

Erik Lundgren berättar om sina planer på att starta en motorverkstad: