Det äldsta fisket

Fiske på ångermanlandskusten hade växt gradvis sedan medeltiden och vid mitten av 1500-talet hade antalet båtar stigit till knappt 400. På Ulvön fanns då ca 45 båtar och ett tjugotal "nötter" eller notvarpar. Det var Sörbyns bönder som byggde de första sjöbodarna i Ulvöhamn och hyrde ut dessa, först till Gävlefiskare och andra fjärrfiskare men senare även till fiskare från fastlandet. År 1613 uppgavs sju gävlefiskare befinna sig på ön och 1704 fanns 32 bodar uppsatta till uthyrning. I Sandviken fanns då 10 sjöbodar som ägdes av bönder i Norrbyn på Norra Ulvön och i Marviksgrunna på Södra Ulvön fanns 12 bodar som ägdes av fiskare från bl a Härnösand samt Nordingrå och Vibyggerå. 

Från denna tid och framåt var fiskeåret bestämt av strömmingens beskaffenhet under olika årstider. Vårens och försommarens feta vårströmming (isström­ming) och notströmming (springströmmingen) följdes av sensommarens och höstens lekmogna skötströmming (lekström­ming) och höstströmming (klabbströmming).