Mer om skötrodd 

Skötrodden bedrevs med skötar, som sattes i raka lägg med varierande antal skötar. Varje skötbåt förde vanligen 20-24 skötar.  I äldre tider var skötarna bara 3-4 meter djupa och hölls flytande med hjälp av tallbark, senare ersatt med kork. Innan skötarna lades ut försågs de med sänken i form av stenar. 
Den modernare skötkroken var betydligt djupare och därmed tyngre - tung att dra upp ur vattnet, tung att hänga upp för torkning i gistvallen.
Skötrodden var fiskesäsongens höjdpunkt, det var nu det avgjordes om fiskesäsongen skulle bli lyckad eller ej. Fångsterna kunde bli enorma – sensommarens lekströmming sökte upp skär och grynnor och drogs till skötarnas garnmaskor där den kunde pressa ut rom och mjölke. 

Hamnordningsman Johan Bergman berättar om krok- och skötrodden:

Ludvig Nordström om en skötrodd år 1905:

"Skötar finns i hvar båt till ett antal af 20-23, delade i tre högar, två på flakan (=durken) och en i akterstammen. Den nedre skoningslinan på skötan kallas 'stentärn' (tärn = tel); öfre kallas 'flarntärn' och korkstyckena, som hålla garnet uppåt, 'flarn'.

Vid utrodden sitter mannan vid årorna och kvinnan på sun (=relingen) och kastar garnet i vattnet. Detta sker vid solnedgången. Kvinnorna ha oftast färgklara tröjor och hvit hufvudduk. Vattnet är merendels vid denna tid på dagen lugnt och ljust. Båtarnas bottnar äro rödmönjade. Kvinnorna sjunga ofta. Man förstår alltså, att skötläggningen i klara sensommarkvällar län6gs röda klippstränder, när allt glittrar och solflammar och män ropa, kvinnor sjunga och de hvita måsarna skria och gnägga i luften - är något man aldrig glömmer, när man pröfvat det."

Kains Land, 1906