Kaggtillverkning i Ulvöhamn

Kaggtilllverkning är en gren av tunnbindaryrket. I fiskarsamhället användes stora saltkar för saltning av saltströmming och surströmming samt hel - och halvfjärdingar för transport och lagring av färdiga produkter för marknaden. Fiskarsamhället var helt beroende av detta tunnbinderi, som ju även användes för en mängd andra produkter.   

Små surströmmingskaggar som rymde 1-3 liter började tillverkas av fiskarna i Ulvöhamn på 1870-talet. En pionjär på
området var fiskaren Erik Bergner, ”Gubben Ångerman” i Ludvig Nordströms Ulvö-noveller. Kaggarna byggdes med stavar (laggar) i gran och med vidjeband i främst sälg. De blev ett viktigt inslag i fiskarhushållets ekonomi eftersom man nu erhöll en produkt som kunde säljas utan mellanhänder, t ex på marknaderna i Gala i Mo och Nätra hamnmarknad. En normalfamilj tillverkade ofta 500 kaggar under en vinter och hela familjen engagerades i de olika arbetsmomenten – insamling och preparering av vidjor, hyvling av kaggstavar, tillverkning av bottnar, montering.

Den salterinäring som växte fram från slutet av 1890-talet krävde högre produktionsvolymer och mötte större krav på emballagets kvalitet. Plåtburkar med falsade bottnar bildade grunden för denna industri. Fiskarna fortsatte dock att tillverka träkaggar för egen surströmmingsförsäljning ända fram till 1940-talet – främst små kaggar på ca 1.5 liter för den växande turismen. Kärl med järnband introducerades efterhand, främst för hel- och halvfjärdingar, men fiskarnas små kaggar bands även mot slutet enbart med trävidjor.

Läs mer om Tunnbinderi och plåtburkar under rubriken Salterier om andra näringar.

 Georg Dahlbäck fyller kaggar med spad

 Foto: Gunnar Hansson

"Ulvökaggen" 2017

Sommaren 2017 inleddes tillverkning av "Ulvökaggen" som profilprodukt för Ulvö museum och Ulvöhamn.
Följ länken!

Traditionella redskap för kaggtillverkning

Det viktigaste redskapet vid kaggtillverkning var laggbänken eller "snebänkssätet", som användes för fasthållning under hyvlingsmomenten, och tvingstolen för ihopdragning av kaggstavarna när tunnbanden skulle trädas på.

Laggbänk	Tvingstol

Hyvling och fasning av stavarna skedde med specialkonstruerade strykmallar och lagghyvlar, tillverkning och inpassning av bottnarna gjordes med passare, sträckhyvel och sträckholt. De vidjor som höll samman kaggen täljdes med bandkniv och anbringades på kärlet med en s k bandhake. Bandet låses med två utskurna hakar - en sammanbindningsteknik som uppfanns redan under medeltiden, en förutsättning för de laggade kärl i olika format som behövdes för lagring, transport och handel.  

Strykmall	Lagghyvel
Passare för uppmätning av bottnar	Sträckhyvel för att jämna till ovankant och fasa av laggarna upptill. Äv.: kantavjämningshyvel.
Sträckhålt	Bandkniv för täljning av vidjor till tunnband
Bandhake för montering av tunnband		Kaggstavar (laggar)
Tunnband		Kagge
Saltkar