Calendar
Title and navigation
Title and navigation
juni 2018
juni 2018
 mtotfls
2228293031123
2345678910
2411121314151617
2518192021222324
262526272829301
272345678

Växter i Ulvöhamn år 1905

Vi kan inte veta med säkerhet vilka blommor och nyttoväxter som odlades i Ulvöhamn år 1905. Åbrodd och Såpnejlika förekom, humle likaså och säkert också flera av de andra som beskrivs här. Några av dessa planteras denna försommar på museets tomt.   

Blågull (Polemoniaceae caeruleum L .)

En flerårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög. Stjälken upprätt med strödda parbladiga blad och en toppställd ganska tät blomställning. De nedre bladen har vanligen mer än åtta bladpar. Blågull blommar i juli-augusti.
Blommorna är skålformade och femflikade, blå eller ibland vita. Kronbladsflikarna är ganska runda och har inte håriga kanter, ståndarknapparna är gula.
Blågull förekommer förvildad i nästan hela landet, ofta i ängar och vid vattendrag. Första fynduppgiften publicerades av Rudbeck år 1720 men arten finns omnämnd redan
under 1600-talet.

Akleja (Aquilegia vulgaris L.)

Flerårig ört med två eller tre gånger pardelade blad och ofta blåvioletta blommor. Stjälken upprätt och upp till åtta decimeter hög. Strödda, sammansatta blad med rundade småblad, de nedre långskaftade och de övre kort- eller oskaftade. Aklejan blommar i juni-juli med vanligen blåvioletta blommor; rosa, vita eller tvåfärgade blommor kan även förekomma. Blommorna är hängande och sitter ensamma eller i knippen. Frukten består av vanligen fem, mångfröiga baljkapslar.

Aklejan förekommer sparsamt i nästan hela landet, ofta förvildad. Första fynduppgift är från Hälsingborg, Skåne och publicerades av Leche år 1744. Arten var dock känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920). Den odlas ofta som prydnadsväxt. Förr användes den bland annat mot skabb, men i äldre litteratur uppges den vara giftig i större doser.

Midsommarblomster (Geraniceae Geranium L.)

Flerårig ört av nävarsläktet som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna är dunhåriga, bladen andflikiga med ganska breda och kortspetsade flikar. Blommar vanligen i juni-juli.
Blommorna är ganska stora och sitter två och två i stora knippen, oftast violetta men i norra Sverige förekommer även vitblommiga exemplar.

Midsommarblomster är vanlig i skogstrakter i hela landet och den är den vanligaste av våra nävor (Geranium). Första fynduppgiften publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
 

Fläder (Sambucus nigra L.)

Stor buske eller litet träd som kan bli ända upp till fem meter hög, med grenar och kvistar av vit märg. Bladen sitter motsatta, är parbladiga med ett uddblad.

Flädern blommar i juni-juli, blommorna är vita med ljusgula ståndarknappar och sitter i vida, platta blomställningar. Frukterna är först röda men blir som mogna svarta och glänsande. Fläder anses som ursprunglig i den svenska floran, men har också odlats sedan gammalt. Den förekommer främst i södra Sverige, men kan odlas långt upp i landet. Första fynduppgift är från 1600-talet men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).Användning. 

Av blommorna och frukterna kan man göra flädersaft men flädern har även använts som läkeväxt.

 

Åbrodd (Artemisia abrotanum L.)

En grågrön, doftande buske som normalt blir en halv meter hög. Bladen är parflikade med trådsmala flikar. Åbrodd blommar under hösten, men går nästan aldrig i blom i Sverige. Blomkorgarna är tre till fyra millimeter och nästan klotrunda. Blommorna är blekgula.

Arten är känd som odlad redan under medeltiden (Nordstedt 1920). Det är en gammal medicinal- och kryddväxt som brukar odlas i kryddträdgårdar. Bladen kan användas som krydda både i matlagning och för smaksättning av likörer och brännvin.

 

Såpnejlika (Saponaria officinalis L.)

Flerårig, medelstor ört som kan bli upp till sju decimeter hög. Grenig jordstam med utlöpare vilket skapar stora bestånd. Stjälken är upprätt, kal eller något hårig, ogrenad eller med få grenar
upptill. Bladen sitter motsatta och är brett lansettlika, trenerverade och sammanväxta nedtill.

Såpnejlikan blommar från juli till september med enkla eller dubbla, rosa eller vita blommor som sitter samlade i täta toppställda knippen. Blommorna har ett rörformigt, blekgrönt foder, bikrona, tio ståndare och två stift. Frukten är en enrummig kapsel som öppnar sig med fyra tänder.
Den förekommer både odlad och förvildad, runt gårdar eller annan kulturpåverkad mark. Första
fynduppgift är från Skåne 1749.

Såpnejlika har använts både som läkeväxt och istället för såpa. Enligt Hoffberg (1792) skriver att den "Renar bloden, mycket tjenlig i Gicht och Gulsot. Decokten af sönderskurna roten loddrar sig som
såpa, renar kläder, borttager flottfläckar och kan brukas til twätt.". Svenska namnet såpnejlika kommer sig av av att man använt den till tvätt istället för såpa.

Libbsticka (Levisticum officinale, W. D. J. Koch L.)

Högväxt, starkt doftande ört med små gulgröna blommor samlade i förhållandevis små välvda flockar. Bladen är två till tre gånger pardelade, tjocka och något glänsande och luktar starkt om de krossas. Blomstjälkarna kan bli över två meter höga.

Libbstickan odlas som kryddväxt och förekommer både naturaliserad eller förvildad. De första säkra uppgifterna om förvildad libbsticka publicerades på 1700-talet (Hylander 1971).
Libbstickans blad kan användas som selleri och är en ingrediens i Maggibuljong. Den lämpar sig även som krydda i soppor och grönsaksrätter. Förr användes den som läkeväxt och enligt Retzius (1806) brukade den

"...nyttjas af ålderstiget bondfolk at tugga för Moderpassion och Kolik på samma sätt som Angelica, äfwen de spädare stjelkar skalade af någre ätas".

Sibirisk vallmo (Papaver croceum Ledeb.)

En tuvad, gleshårig och något blågrön ört som kan bli omkring en halv meter hög. Arten är flerårig men vanligen kortlivad. Stjälkarna är bladlösa och har en ensam toppställd blomma. Bladen är parflikiga, gleshåriga, något blågröna och sitter samlade i en rosett vid basen av stjälken.

Sibirisk vallmo blommar från juni till augusti, blommorna är vita, gula eller orange och omkring fem centimeter i diameter. Ståndarna är talrika och längre än fruktämnet. Fruktkapseln är avlång och hårig.
Den är en odlad art som ibland påträffas förvildad på grusig mark, som vägkanter och Järnvägsbankar. Den är även en bra snittblomma.

Bondsyren (Syringa vulgaris L.)

Högväxt buske som skjuter rikligt med rotskott och därför ofta bildar stora bestånd. Barken är gråaktig och skrovlig. Bladen är motsatta, kala och spetsigt äggrunda, med utdragen spets och bred rundad bas.

Syrenen blommar i maj-juni med vita eller lila, väldoftande blommor som sitter i stora
mångblommiga klasar nära grenspetsarna. Den kommer från sydöstra Europa men har länge odlats som prydnadsväxt i vårt land men förekommer sedan länge även förvildad i närheten av gårdar och samhällen. 

Sura körsbär (Prunus cerasus L.)

Surkörsbär är ett litet träd eller buske med tunna hängande grenar. Bladen är fint sågade och har två körtlar (nektarier) vid bladbasen. Surkörsbär blommar i april-maj med vita blommor. Blomflockarna utvecklas ur bladiga knoppar och sitter på korta skaft med små blad. Frukterna mognar i juli-augusti, de är mörkröda och syrliga.

Surkörsbär är odlad, men förekommer även förvildad.
 

Rabarber (Rheum rhabarbarum)

Storväxt flerårig ört som kan bli nästan två meter hög. Rabarber blommar i maj-juni med små vita till gulvita blommor. Blommorna hänger på tunna blomskaft och sitter samlade i stora och täta, greniga samlingar. Blomman har sex hylleblad, nio ståndare och tre korta stift. Frukten är en hängande, trekantig nöt med breda lister.

Rabarber är en odlad art som ibland kan påträffas kvarstående eller tillfälligt förvildad.  Den odlades redan under 1600-talet som medicinalväxt, som födoämne började den odlas först under 1800-talet. Bladskaften är ätliga och används bland annat till desserter, sylt och saft. Späda blad av rabarber har dock även använts till stuvning.

 
Källa: Den virtuella floran