Surströmmingsakademien grundades år 1999 på initiativ av Ruben Madsen och Leif Kärreby. Tidigt engagerade var även Gunnar Erkner, Lars G Ohlsson och Lars Holmberg och från Ulvön Marie Österlund, Per Nordlinder och Ulf Ögren.

För Ulvöbon Ruben var det självklart att akademien skulle ha sitt säte i just Ulvöhamn, den plats där strömming fiskats sedan 1500-talet och där salterirörelsen hade sin begynnelse i skiftet 1800/1900.

Akademien ska enligt stadgarna ”bevara och utveckla surströmmingskulturen och främja näringens utveckling. Syftet realiseras genom information, marknadsföring och uppvaktningar samt genom lokala och regionala evenemang som stärker surströmmingskulturen och salterinäringen”.

Surströmmingskulturen

Surströmmingsfesten är en tradition och ett kulturarv värda att vårda. Akademien vill därför förmedla de bästa kunskaperna om surströmmingens historia, om tillverkningsmetoder med mera och om hur surströmmingen kan avnjutas.

Salterinäringen

Utan fiskare och saltörer dör surströmmingskulturen. Surströmmingsakademien utgör inte en branschorganisation för landets saltörer men ser det som sin uppgift att med olika arrangemang och aktiviteter stödja branschen i dess helhet. Akademien följer och avger yttranden i olika sammanhang där salterinäringen och surströmmingskulturen hotas, i dessa dagar med anledning av det industriella rovfiske på strömming som pågår i Bottenhavet.

Akademien hade från början 18 ledamöter (”stolar”) och understöddes av ett Surströmmingssällskap men ombildades år 2018 till en förening med öppet medlemskap. Akademien är sedan dess organiserad i fyra regioner som samordnas av en riksstyrelse.

Läs mer om  Surströmmingsakademien

Ruben Madsen (1948-2022)

Ruben hade en avgörande betydelse för surströmmingskulturens uppsving och Ulvön som historiskt centrum för surströmmingskulturen.

I sin gärning demonstrerade han några egenskaper som vi vill framhålla.
En är hans noggrannhet, hans ovilja att lämna en enda detalj åt slumpen. Utvecklingen av det som numera heter Bistro Ruben i Ulvöhamn var i detta avseende ett mästerstycke och en kraftutlevelse, både som byggprojekt och designad krogmiljö.
En annan sak är det lyriska förhållningssättet och artisteriet, förmågan att förklara och brodera ut vår tillvaro så att den framstod som lite vackrare än vi kanske förstod, värdefulla tillgångar i en tillvaro som ofta fylls av besökssiffror och intäkter.
En tredje sak är hans djupa empati för dem som behövde den, barnhemsbarnen och de andra för vilka han ofta uppträdde gratis, på de platser runtom i världen där han turnerade.

Som clown visste Ruben hur man gör en entré, den var mästerlig, men hans sista sorti blev lika beundransvärd – levande, till slutet.

Vi värms av den melodi som blev hans signatur och som ofta har hörts ljuda i Ulvöhamn – Boeves psalm, av Lars Holmer.