”Man vet hur ostron lukta. Nåväl! När man kom genom hamnen en solig sommarmorgon vid 6-7-tiden, då garnet just hängts upp i gistvallarna och alla de tusentals strömmingsfjällen glödde i denna bruna fäll, som likt en varm halsduk tycktes vara svept om hamnens hals, då steg från gistvallen denna starka, friska lukt av havsdjup och urliv, som ostron ha.”

Ludvig Nordström: Pyramiden Sverige (1934)

Gistvallen

Fiskelägets kokhus låg med gaveln mot hamngatan, så nära att husväggen delvis ersatte staketet. Ovan vägen vidtog gistvallen med sin gistgård, en träställning där skötar och andra nät hängdes på tork efter varje fiske. De fuktiga näten, sjöbodarna och fiskeredskapen gav hela hamnen en kraftig doft av fisk och hav – och en sinnlig upplevelse som besökaren skulle behålla i åratal efter sitt besök.

Bryggstugor och fähus, staket och odlingstäppor

Ovanför gistvallarna närmare skogen låg bryggstugor och fähus. Intill boningshus eller bryggstugor hade hamnborna små täppor, där man odlade bland annat potatis och humle. Täpporna var väl inhägnade som skydd mot getter och kor. Mellan boningshusens gavlar mot hamngatan var enkla staket uppsatta, ofta i form av korslagda ribbor. Grindarna var däremot mer påkostade – många var svarvade av Skräddar-Axel. Framför grinden låg inte sällan en halvcirkelformad stensättning på själva hamngatan.