Antalet getägande familjer hade år 1905 krymp till 15 familjer i Ulvöhamn och getbeståndet var nere i knappt 30. Getterna ställde till problem för både fiskarna och bönderna och måste även vallas. Den sysslan innehades år 1905 av en så kallad kustlapp. I ersättning fick han strömming, bröd och salt samt 50 öre per get. Traditionellt hade sysslan upprätthållits av den vallgumman, en kvinna i änkestånd vars enda alternativ var att tigga.

Några familjer började efter 1900 skaffa kor. Det försvårades av att fiskarna i de flesta fall inte ägde någon mark, men situationen förbättrades gradvis genom att de erbjöds betesplats på arrenderad eller köpt mark på Ytterön (=södra Ulvön). Där byggdes nu små fähus där korna kunde söka skydd sommartid. De fraktades över med båt eller simmande. Morgon och kväll rodde kvinnorna i lillbåt eller snugga över sundet, mjölkade korna och gav dem mat.