Det var Sörbyns bönder som byggde de första sjöbodarna i Ulvöhamn och sedan hyrde ut dessa, först till Gävlefiskare och andra fjärrfiskare men senare även till fiskare från fastlandet. År 1613 uppgavs sju gävlefiskare befinna sig på ön och 1704 fanns 32 bodar uppsatta till uthyrning. I Sandviken fanns då 10 sjöbodar som ägdes av bönder i Norrbyn på Norra Ulvön och i Marviksgrunna på Södra Ulvön fanns 12 bodar som ägdes av fiskare från bland annat Härnösand, Nordingrå och Vibyggerå.

Kjell Söderberg skriver om Ulvöns sjöbodar i boken Ulvöhamn – två bilder ur ett fiskeläges historia (1995):

”Sjöbodarna var i äldre tider knuttimrade. Timret till Ulvöns sjöbodar togs på ön och sågades vid Kvarnsjön, där det förutom fem kvarnar också fanns en vattensåg. Sjöboden byggdes ovanpå en timrad stenkista. Pålning av sjöbodar är en teknik av relativt sent datum.

Taktäckningen på sjöbodar och kokhus bestod av näver och slanor (takved), först under senare tid började man använda spån.

Båthus som skydd för båtarna började byggas först under slutet av 1800-talet. Båtarna drogs tidigare upp i båtlänningen vid sidan av sjöboden. Vid storm tvingades man inte sällan att flytta båtarna och dra upp dem på land.

De tätt liggande sjöbodarna är byggda med gavlarna mot sjön. En gammal sjöbod från fjärrfiskarnas tid är vanligen byggd så, att den yttre gaveln har en bodsvale och en utskjutande brygga (utbryggan) med båtstänger. Båtstängerna var i seklets början så långa att två skötbåtar kunde ligga förtöjda utanpå varandra.

I bodsvalen förvaras olika fiskeredskap. Från den leder en dörr in i själva boden, där stora saltkar, fjärdingar och en del redskap förvaras. En trappa leder från boden upp till skullen. Ofta hade man en lucka ovanför trappan, varigenom man kunde stänga av skullen.

Boden har vanligen också en sidodörr, som leder ut till långbryggan på bodens ena långsida mot båtlänningen eller båthuset. Vid bodens inre gavel fanns vanligen en tillbyggnad, som användes som vedbod.”

I novellsamlingen Fiskare (1907) beskriver Ludvig Nordström sjöboden:

”Där hängde skötar och vålor och linor, vakare, rödmålade plåtkaggar till flöte, draggar, vaxduksförklän och vattenfyllda sälskinnspjäxor; halffjärdingar med salt och bunkar med kläder i blöt, högar af skötsten, reflåda, strömstickor, laxkrokar, åror, roder, segel, hammar och yxa, sågar och båtshakar syntes i en röra; genom boddörren skymtade i halfdunklet därinne de stora strömmingskaren, som liknade mäskkar, och där fångsterna blodlakades, på dörrstabben hängde gradmätaren för lakens salthalt och en fjällig blå fruntimmerströja, och hela boden som alla de andra luktade råfisk”.