Skötrodden bedrevs med skötar, som sattes i raka lägg med varierande antal skötar. Varje skötbåt förde vanligen 20-24 skötar. I äldre tider var skötarna bara 3-4 meter djupa och hölls flytande med hjälp av tallbark, senare ersatt med kork. Innan skötarna lades ut försågs de med sänken i form av stenar.
Den modernare skötkroken var betydligt djupare och därmed tyngre – tung att dra upp ur vattnet, tung att hänga upp för torkning i gistvallen.
Skötrodden var fiskesäsongens höjdpunkt, det var nu det avgjordes om fiskesäsongen skulle bli lyckad eller ej. Fångsterna kunde bli enorma. Sensommarens lekströmming sökte upp skär och grynnor och drogs till skötarnas garnmaskor där den kunde pressa ut rom och mjölke.

Platser för skötfisket

Skötrodden skedde mest till Flasen, Lönnbådan och Kvarngrunnan, alla på bekvämt roddavstånd från hamnen. Om vädret tillät kunde man övernatta i båtarna, men det bör ha varit vanligare när man fiskade vid Storgrundet. Denna plats låg en till två timmars färd rakt ut till havs och nåddes med åror eller sprisegel. Storgrundsfisket var fritt och samlade därför ofta många båtar, men det gällde att ha vädret på sin sida – om det blåste på och skötbåten var tungt lastad hade roddarna ett styvt arbete framför sig.