Hamnlaget var en övergripande organisation för hamnens alla gemensamma samhällsangelägenheter. Det var hamnlaget som bevakade fiskarnas intressen i frågor som rörde rätt till fiskevatten, betesmark, vedbrand med mera och agerade då som en intresseorganisation. I vissa fall måste frågorna överlämnas till hamnrätten eller närmaste tingsrätt för avgörande. Inom fiskeläget fanns det även särskilda ”lag” med avgränsade arbetsuppgifter. De viktigaste var båtlaget, notlaget, skötlaget och kapellaget. För de säsongsvisa resorna mellan Gävle och Ulvöhamn fanns sannolikt även ett haxelag– haxarna ägdes ofta av flera familjer och det krävdes både organisation och samarbete för att kunna hantera transporten av varor och förnödenheter.

Hamnfogden

Hamnfogden var en central gestalt. Handlingar i hamnlagets arkiv som bevarats från mitten av 1700-talet visar att man hos hamnfogden sökte en person som var både läs- och skrivkunnig, handlingskraftig och med förmåga att företräda hamnlaget gentemot andra intressenter – bofasta bönder, fiskare från andra fiskelägen, olika civila och kyrkliga myndigheter och myndighetspersoner.

När hamnrätten upphörde 1852 övertogs hamnfogdens uppgifter av en hamnordningsman.

Frågor som rörde kapellet handlades av en vice hamnfogde, även kallad prästhamnsfogde.

Frejd

Den som ville etablera sig i Ulvöhamn måste uppvisa ett frejdbetyg och varje husbonde måste uppvisa motsvarande betyg för de pigor och drängar de tog under sitt beskydd. De nyinflyttade registrerades noga och avkrävdes en inträdesavgift innan de kom i åtnjutande av hamnlagets gemensamma egendom. En intressant sak i sammanhanget är att ingen säsongsboende fick stanna kvar på ön när Gävlefiskarna återvänt till Gävle.