Få platser bar sådan laddning för författaren Ludvig Nordström som Ulvöhamn – det ”Tvärhamn” som tillsammans med ”Öbacka” (Härnösand) och ”Köpmansvik” (Sundsvall) bildade en triad i hans liv och dikt.

Våren 1905 lämnade Ludvig ”Lubbe” Nordström tidningsarbetet i Sundsvall och begav sig till Ulvöhamn. Han kom skidande en afton i april och blev kvar under ett halvår. Här mötte han ”sånggudinnan” Sofia Bergner och ”Jonas Ångerman” – Erik Bergner – hos vilka han hyrde och tjänade som dräng. Här skrev han de första dikterna till sin debutsamling och de första novellerna till Fiskare, dessutom ett stort antal artiklar om fisket och fiskekulturen där han även uppmanade fiskarna att organisera sig och utveckla nya fiskemetoder.

Här föddes och bodde hans dotter de tre första levnadsåren och hit skulle han återvända vid flera tillfällen senare i livet.

Mötet med fiskarfamiljerna och deras levnadsvillkor blev av stor betydelse för hans författarskap. Han har bland annat skildrat tiden på Ulvön i diktsamlingen Kains land (1906), novellsamlingarna Fiskare (1907) och Bottenhavsfiskare (1914) samt i reportageserien ”Ångermanländska fiskare” i Västernorrlands Allehanda 1905 och 1906.

Läs pastor Manbert Perssons minnestal till Ludvig Nordström

Resa till Sveriges Guldkust

År 1939 reste Ludvig Nordström tillsammans med Öregrunds-sonen Calle Möller från Stockholm och längs kusten ända upp till Umeå i motorbåten ”Nuka Hiva”. Den journalfilm som gjordes från resan uppehåller sig mest vid Ulvöarna och omkringliggande skärgård. Här passar Ludvig Nordström på att slå ett slag för vad han betraktar som landets guldkust – skogen, sågarna och de massafabriker som producerade välstånd åt hela Sverige.

I Ulvöhamn fick han tillfälle att språka med Olga Wigren, som han umgicks med 1905, och med henne än en gång ta upp skötarna utanför Lönnbådan.